Prydligt uppställda, precis som han lämnade det vid sista resan till Jukkasjärvi. Proceduren var den samma varje gång vi kom hem till byn. Pappa skyndade ut till snickarboden, bytte om till arbetskläder och lät sedan projekten avlösa varandra. Huset, gården, gräset, skogen, jakten. Snabba skor för arbete hemmavid, höga gummistövlar för allt annat. Å så kepsen. Alltid keps.
Fyra år har passerat sedan pappa somnade in. En dag ska jag städa undan, eller kanske rent av prova stövlarna på en fisketur. Men inte den här gången. Inte den här gången heller.